Köldmedium är den substans som möjliggör att värme och kyla kan flyttas från en plats till en annan med hjälp av kyl- och värmepumpar. Köldmediet finns inneslutet i dessa och cirkulerar mellan aggregatens värmeväxlare med hjälp av en kompressor i ett slutet kretslopp. Köldmediet ändrar fas från gas till vätska och sedan tillbaka till gas i kretsloppet. På så vis återanvänds köldmediet utan att förbrukas under aggregatets livslängd.
Det finns många aspekter både tekniska och regulatoriska som styr valet av köldmedium. För att underlätta detta val har SKVP tagit fram Vägledning vid val av köldmedium som går att ladda ner genom länken till höger.
Naturliga köldmedier
Naturliga köldmedier är de köldmedier som initialt användes i kyl- och värmepumpande teknik. Deras termodynamiska egenskaper är goda och bidrar därmed till energieffektiva system. Gemensamt för de naturliga köldmedierna är att de har låg klimatpåverkan och att de inte bildar bestående restprodukter som negativt påverkar miljön vid ett läckage. Exempel på naturliga köldmedier är R290 (propan), R717 (ammoniak) och R744 (koldioxid).
Naturliga köldmedier kräver korrekt hantering för att undvika lokala risker. Det har bidragit till att de syntetiska köldmedierna har varit populära. Men på grund av de globala miljö- och klimatnackdelarna med syntetiska köldmedier sker nu en snabb återgång till de naturliga köldmedierna.
Syntetiska köldmedier, f-gaser
F-gas är en konstgjord (syntetisk) gas som bland annat innehåller fluor. Syntetiska köldmedier eller f-gaser har goda fysikaliska egenskaper, är normalt inte brandfarliga eller giftiga och har därför varit populära som köldmedier.
HFC
En typ av f-gaser kallas HFC (HydroFluoroCarbons). När dessa läcker ut i atmosfären bidrar de till växthuseffekten. HFC köldmedier är mer potenta växthusgaser än koldioxid. Exempelvis ger ett utsläpp på ett kg av köldmediet R404A (som historiskt varit ett av de vanligaste inom butikkyla), ett lika stort bidrag till växthuseffekten som fyra ton koldioxid. För att minska utsläpp av F-gaser och framför allt HFC köldmedier regleras dessa i F-gasförordningen, EU 2024 573. Bland annat regleras försäljning av HFC köldmedier vilka kommer att fasas ut helt till 2050. Mer om f-gasförordningen går att läsa på alltomfgas.se.
HFO
HFO är förkortning av Hydrofluoroolefiner. Den enda skillnaden mot HFC köldmedier är att de är omättade. Det innebär att de har minst en dubbelbindning mellan kolatomerna. Tack vare denna är HFO-köldmedier mer reaktiva än de traditionella HFC-köldmedierna. Därmed är deras växthuspåverkan i paritet med koldioxid det vill säga de har en betydligt lägre växthuspåverkan än de traditionella HFC-köldmedierna. De flesta HFO:er är oftast ”milt” brännbara. Vid hög temperatur kan HFO:er sönderfalla och bilda vätefluorid (fluorväte, HF) som är en mycket farlig gas.
PFAS och TFA
HFC och HFO köldmedier tillhör ämnesgruppen PFAS, även kallade högflourerade ämnen. PFAS tar mycket lång tid – ofta tiotusentals år – att helt brytas ned i naturen. Då flera PFAS-ämnen även visat sig skadliga för både människa och miljö, pågår diskussioner inom de så kallade REACH-reglerna (förbud, restriktioner etc. för särskilt farliga ämnen) om att förbjuda de flesta eller alla PFAS-produkter. Om detta träder i kraft så skulle det innebära en kraftig minskning eller ett totalstopp av de allra flesta fluorerade köldmedierna (både HFC och HFO) på marknaden.